Några få stycken ner skriver Lars Löwenborg, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, om vad Socialt och Emotionellt Lärande, SEL, är och om varför dessa färdigheter är så avgörande för elever — och när de blir vuxna.
”Det sociala och emotionella lärandet lärs bäst in i goda och tillitsfulla relationer till andra”, skriver Lars Löwenborg och medförfattaren.
Av Timothy Tore Hebb.
⇒ På senare år har de sociala problemen blivit mycket större. Många grundskolors lärare i utsatta områden möter numera unga i kriminalitet och gäng.
Särskilt viktiga är dessa färdigheter för att utåtagerande elever ska klara sig betydligt bättre och inte förstöra livet för andra.
I snitt får bara 60- 70 procent behörighet till gymnasiet i socioekonomiskt utsatta områden. Andelen som dessutom inte går ut gymnasiet är betydande.
Även unga från mer fördelaktiga förhållanden kan dra stor nytta av det här lärandet — att till exempel bättre kunna kontrollera tankar, känslor och beteenden, samt stärka empatin för andra. Fungerande sociala strukturer bygger på de egenskaperna.
Det är i barn- och ungdomen det är lättast att förändra de färdigheterna.
Socialt och Emotionellt Lärande som det idag forskas på och utvecklas program för på bland annat de världsledande universiteten Harvard och Stanford. Som OECD numera ägnar betydande kraft åt för att ta fram egen kunskap kring och sprida till sina medlemsstater, och som regeringar och utbildningsdepartement runt om i världen utvecklar program för.
CASEL, The Collaborative for Academic, Social, and Emotional Learning, är den amerikanska ideella organisation som främjar evidensbaserat socialt och emotionell lärande (SEL) i skolor. Detta sedan 1994. De har publicerat ett rikligt material om hur gå till väga. Några länkar finns nedan.
I Sverige är det intresset fortfarande inte stort. Men vissa kommuner har börjat försöka, hit hör Stockholms kommun. Hur mycket de försöker är en annan fråga.
Många kritiker efterfrågar att svenska lärarhögskolor börjar lära ut Socialt och Emotionellt Lärande systematiskt och rejält. Ett skäl att det inte sker är nog bristen på omfattande kunskap som stöds av svenska tunga myndigheter.
(Lars Löwenborgs text börjar snart.)
Därför är det goda nyheter att SBU, Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering, sammanställt (2024) en fördjupad analys av forskningen om Socialt och Emotionellt Lärande. Slutsatsen är att det är effektivt på många olika sätt för elever, lärare och skolor. I rapporten ingår data från nästan 100 000 barn och ungdomar från 22 länder.
Det kan leda till att med denna vetenskapliga utvärdering börjar svenska skolor att genomtänkt använda strategier som fungerar. För att de ska göra det måste strategierna användas på rätt sätt.
”Huvudbudskapet är att resultaten gäller brett oavsett ålder, kön och socioekonomisk status, vilket visar att programmen generellt sett fungerar väl och inte gynnar någon grupp framför andra”, kommenterade Leif Strömwall, projektledare på SBU.
Väldigt många nyutexaminerade lärare tycker idag att de saknar kunskapen för att undervisa i socioekonomiskt utsatta skolor och därför väljer de bort dem. De behöver kunna attrahera bra lärare.
Lars Löwenborg har tillsammans med Tina Palm, specialpedagog och leg. grundskolelärare, skrivit boken ”Socialt och Emotionellt Lärande — om att få elever att lyckas i skolan och livet” (2019, Natur & Kultur).
I förordet till boken skriver Terje Ogden, professor i psykologi vid Oslos universitet — erkänd, norsk forskare på barns utveckling i skolan och lärarnas ledarroll — om boken:
”Boken täcker in många och komplexa teman, men är samtidigt väldigt lättläst. Den beskriver de praktiska pedagogiska konsekvenserna av teorier och forskning, samt visar hur lärare i skolan och på fritidshemmet kan tillämpa denna kunskap i mötet med eleverna.”
I slutet av det här inlägget ges några få exempel på vad Lars Löwenborgs och Tina Palms bok innehåller för konkret användbar kunskap för att elever ska kunna stärka sitt sociala och emotionella lärande. För att bara ta ett exempel: om eleven lyckas tänka positivt kring sig själv och sina förmågor genom exempelvis ”självprat” — att tänka orden för och instruktionerna till sig själv — inför och i vissa socialt och emotionellt stressiga situationer kan det förbättra möjligheterna att hantera just de stressiga situationerna.
Det blir ett sätt att kontrollera sig själv i den utmanande situationen genom att vara förberedd och ha en uttänkt plan för hur agera och därmed känna och kunna bete sig på ett funktionellt sätt. Och det är såklart viktigast för vissa elever.
Text av Lars Löwenborg
Vikten av det sociala och emotionella lärandet
De sociala och emotionella färdigheterna har en avgörande betydelse för elevernas framtid. Genom en bred forskning vet vi att de färdigheterna har positiv betydelse för lärandet, för den psykiska och fysiska hälsan, för våra relationer, för framgång i yrkeslivet, samt för det gemensamma hållbara och mänskliga samhällsbyggandet.
De behövs som kitt för att hålla ihop familjer, grannskap, arbetsplatser och hela samhällen genom goda relationer präglade av öppenhet, respekt, empati och förståelse.
Sociala och emotionella färdigheter lärs gradvis och förfinas tills de blir mer eller mindre automatiserade. Lärandet är i hög grad socialt och ett positivt skolklimat är därför avgörande. Skolan behöver också ett medvetet pedagogiskt arbete för att utveckla dessa färdigheter. Veta vilka de är och hur man pedagogiskt kan stötta elevernas utveckling i dessa olika färdigheter.
En viktig del är förstås att nå och utveckla hela elevens personlighet, inte bara den akademiska. Detta förutsätter en flexibilitet och beredskap hos läraren att gå in i en lärar-elev-relation. För att skapa goda relationer behöver läraren också kulturell medvetenhet om sin elevgrupp.
Det sociala och emotionella lärandet (SEL) kan definieras som:
”Den process genom vilken barn och vuxna förvärvar och effektivt tillämpar de kunskaper, attityder och färdigheter som krävs för att förstå och hantera känslor, sätta upp och uppnå positiva mål, känna och visa empati för andra, upprätta och behålla positiva relationer och fatta ansvarsfulla beslut” (CASEL).
Samhället idag och i morgon är inte som samhället var igår och människor behöver ställa om och lära nya färdigheter. Automatisering av tjänster och robotisering av tillverkning, innebär att vissa yrken försvinner. Andra kommer till.
Rutinarbeten ersätts av arbeten som kräver mer problemlösning och kreativitet. Globalisering och internationalisering kräver mer sociala och emotionella färdigheter av oss när det gäller att förstå, kommunicera och samarbeta med människor från andra länder och kulturer.
Samspelsfärdigheter, positivt ansvarstagande och problemlösningsförmåga kommer att behövas för att möta nya utmaningar som exempelvis klimatkrisen och för att värna den på sina håll hotade demokratin.
Andra viktiga färdigheter är att kunna lugna ner och hantera starka känslor eller impulser, fokusera på det som är viktigt för oss, kreativitet, stresshantering, öppenhet inför andra, eller socialt nätverkande.
Det positiva är att sociala och emotionella färdigheter kan läras ut och skolan är en lämplig miljö för detta. Lärandet behöver ske på ett systematisk vis. Man lär sig inte dessa färdigheter automatiskt bara genom att gå i skolan.
De behöver samtalas om, de behöver genomsyra förskolans eller skolans vardag, på lektioner och på fritid. Eleverna behöver få möjlighet att träna dem och de behöver vägledning och bekräftelse av de vuxna för att integrera dem i sin personlighet. Social och emotionell kompetens behövs också hos de vuxna på skolan så att de kan verka som förebilder för sina elever.
Den avgörande betydelsen av det sociala och emotionella lärandet lyfts fram av en rad organisationer. En av dessa är OECD som för tillfället genomför en stor studie om socialt och emotionellt lärande. Organisationen delar in de sociala och emotionella färdigheterna i fem grupper:
- Öppet sinne (öppenhet för nya erfarenheter) – nyfikenhet, tolerans, kreativitet
- Uppgiftsorientering (samvetsgrannhet) – prestationsmotivation, ansvarstagande, självkontroll, uthållighet
- Känsloreglering (emotionell stabilitet) – stresstolerans, känslokontroll, optimism
- Engagemang i andra (utåtvändhet) – sällskaplighet, självhävdelse, energi
- Samarbete (följsamhet) – empati, tillit, samarbete
(Här går det att läsa mer om OECD:s slutsatser och hela rapporten.)
Andra organisationer och forskningsinstitut gör andra indelningar, men de ingående färdigheterna är i stort sett desamma.
Det sociala och emotionella lärandet lärs bäst in i goda och tillitsfulla relationer till andra. Det börjar i hemmet och lärs vidare i förskolan, skolan och i alla sociala situationer och möten genom livet.
De olika färdigheterna korsbefruktar varandra och får hjälp av kognitiva färdigheter, rikt språk och en trygg miljö.
För att skapa goda möjligheter att möta framtidens samhälle, kan förskola och skola bli ännu viktigare för det sociala och emotionella lärandet. För detta behövs tydligare inriktning i ställningstaganden, riktlinjer och läroplaner.
Lärarutbildningen behöver också ge blivande pedagoger de kunskaper och färdigheter som behövs i pedagogiken för socialt och emotionellt lärande.
…
Korta exempel från boken:
Emotionella färdigheter
”Utveckla elevernas känslomässiga ordförråd genom att introducera mer komplexa, nyanserade känslor, som frustration, ensamhet, sorg, avundsjuka, förväntan, undran, tacksamhet och hopp.”
”Låt eleverna träna på att identifiera känslor — både hos sig själva och hos sina kompisar.”
Sociala färdigheter
”Bygg broar mellan eleverna genom att koppla ihop deras gemensamma nämnare i olika situationer.”
Men det förutsätter såklart att läraren känner eleverna tillräckligt väl för att veta vilka deras personligheter och individuella intressen är samt stressorer, det som gör att exempelvis en elev kan bli frustrerad och utåtagerande.
Även äldre högstadieelever kan tycka att de här övningarna är utvecklande, när de märker att de kan hantera situationer bättre och får bättre kontakt med andra elever och lärare, men det kan självklart vara svårt för lärare att genomföra dem i vissa klasser.
Och det är tydligt att det ställs relativt höga krav på unga att se så kritiskt på sig själva som det krävs för att utvecklas socialt och emotionellt.
”Låt eleverna göra charader och övningar där de får pröva att kommunicera på olika vis.”
”Arbeta med berättarteknik tillsammans med dina elever. Det finns tre huvuddelar i de flesta berättelser: bakgrund, problem och upplösning.”
Men här ingår, som nämnts, också självregleringsfärdigheter, som förmågan att hantera stress genom att styra sina tankar, känslor och beteenden.
”Diskutera vilka tecken på stress som eleverna känner och vilket tecken de känner först.”
Och
”Undersök vad som kan lugna ner eleverna och minska deras stress.”
Just stress kan utlösa utagerande beteenden hos en del elever.
Det här är bara några få exempel från boken på hur en lärare kan hjälpa även äldre barn att utveckla dessa nödvändiga färdigheter för att må bra och lyckas i skolan och livet.
Några källor för den som vill veta mer om Socialt och Emotionellt Lärande.
Här går det att titta på CASEL:s program. De har byggt upp en kunskapsbank.
Jag har själv skrivit en artikel om OECD:s rapport, vilken nämns ovan.
Harvarduniversitetet satsar, som sagt, också på forskning om området. De har skrivit en kortare artikel om hur hantera mobbning på skolor. CASEL har skrivit en handledning på fem sidor om hur en skola kan skapa ett så kallat Fredsrum. CASEL:s beskrivning:
”Ett Fredsrum är ett särskilt, tryggt och neutralt utrymme i skolbyggnaden där elever kan bearbeta svåra känslor och utmanande situationer med stöd av en kunnig om hur hantera konflikter, en kunnig om mental hälsa, lärare eller mentor.”
Det är bara några få bra källor.
